Gift med världens underbaraste man och mamma till en prinsessa

Har tillbringat all min lediga tid till att sitta och läsa om en del av mitt jag ibland glömmer bort. Jag bestämde för länge sen att min tid med cancern kan inte övervinna min vilja till ett liv. Jag kan inte gå och må dåligt för det längre. Cancern ändrade mitt liv. Jag fick en annan syn på världen, som jag ibland glömmer bort. Men nu, när jag har läst igenom hela den pärmen med ord om de månaderna, så ångrar jag lite att jag inte gjort mer. Jag har fortfarande all chans i världen att förändra något.

Nu kommer jag ta vara på varje sekund med Elsa, livet kan ändra sig så otroligt på bara några minuter.

Förr har jag alltid mått dåligt över min årsdag för beskedet, men nu ska jag bara ta vara av ett nytt år, av överlevnad. Jag ska tända ett ljus för varje person jag träffade på sjukhuset, som cancern vann över. Jag ska tända ett ljus för varje gång jag kräktes, mådde dåligt och bara ville försvinna och för varje gång de var tvungna att sticka mig med nålar.

Cancern levde med mig, men inte så länge, jag vann över den och överlevde, jag träffade Totte och fick Elsa. Vad har jag att må dåligt över?
Igår kom jag på att jag har inte alls tänkt på cancern på flera månader, den finns inte längre kvar i mitt liv. Min historia känns som en bok som jag bara har läst och det känns bra.

Jag har ca 4 år kvar innan jag blir friskförklarad och det känns bara dåligt, jag vill avsluta kapitlet cancer idag.

Tog hem massa gamla bilder från mamma och pappa, och hittade bilder jag inte visste fanns, bla från min cancertid. Vilka minnen som dök upp! Fy fan!

Allt började hösten 2005, jag hade jätteont i mitt knä och det blev aldrig bättre, utan sämre. Gick till läkarn där det konstaterades att jag hade en ganglion, men hon skulle skicka mig vidare till ett ställe på Handens sjukhus.
Där sa de samma sak, men de skickade mig på en MR och efter det fick jag komma tillbaka. Detta va början av 2006, alltså hade det tagit typ 4 månader av besök av olika läkare som sa samma sak, men alla skickade vidare mig. Tillslut hamnade jag på ortopeden på Karolinska Solna och fick träffa läkarn som förändrade hela mitt liv. Otte Brosjö.
Det han berättade för mig, va att jag hade cancer! Han skickade vidare mig till Astrid Lindgrens barnsjukhus, vad skulle jag göra där egentligen, det va ju till för barn!? Jag är ju 18 år!
Men nu är jag glad att jag hamnade där.
Den 14 mars 2006 fick jag det riktiga beskedet om min cancer, jag fick namnet på den, synovialt sarkom (mjukdelscancer)

På bara några veckor förändrades mitt liv, jag opereades 2 gånger, bla för att operera en porth a cath och för att ta bort tumören.
Planeringen va att jag skulle genomgå 9 st kurer/behandlingar med cellgifter, samt strålning, men det blev bara 6 kurer och glömd strålning, alltså strålades jag inte pga missförstånd bland läkarna.
Jag tappade allt mitt hår, ögonfransar och ögonbryn. Jag gick nog ner 20 kg! Har nog aldrig vart så smal som då!

Nu 3 ½ år senare är jag frisk, jag mår bra och jag är lycklig! 
Jag har världens underbaraste sambo och dotter!