Tänkte härma Stephanie lite genom att skriva om min graviditet =)

Den långa versionen; (längst ner finns den korsta versionen)
Allt började i mitten av augusti 2008. Min mens va sen och jag gick och sa till Totte hela tiden; Jag är gravid! Men han sa bara att vänta tills det har gått en vecka så du inte blir besviken, så vi väntade och väntade! Den 14 augusti, så hade det gått 1 vecka! Och vi gick och köpte testet, testet som skulle förändra våra liv! Testet som skulle göra mitt liv komplett!
Det va som jag trodde positivt.



Redan från början ville jag att alla skulle veta! Jag va ju så lycklig. Jag tänkte inte ens på att jag kunde få missfall. Jag var bara så lycklig och svävade på rosa moln.
Vi ringde min mamma, pappa och de blev såklart överlyckliga. Tottes mamma besökte vi på hennes jobb, och hon började såklart böla =) Totte berättade senare för hans pappa och han blev såklart jätteglad!

Fram till vecka 15 mådde jag illa! Jag spydde aldrig, men jag mådde illa och hade yrsel nästan hela tiden pga mitt låga blodtryck. Sen nästan efter det illamåendet försvann kom bäckenuppluckringen och jag fick jättesvårt att röra mig! Efter ett jobbpass kunde jag inte sova, kunde inte gå upp på toaletten. Jag staplade ut, eftersom toan hade blivit min bästa vän, ganska tidigt.

Egentligen hade jag en lätt och underbar graviditet. Men jag kände mig mest bara olycklig. Jag oroade mig för pengar hela tiden! Orden pengar/köpa/räkningar gav mig ångest och rysningar. Jag kunde ligga vaken flera timmar per natt och bara fundera på pengar.

18/9 Skrev vi in oss på Mödravården. Fick en förvirrad barnmorska som jag faktiskt, hör och häpna hade under hela graviditeten, även fast jag hatade henne!
Beräknat datum blev 12/4-09. Tänk om h*n födds då! Coolt, på våran 2-årsdag =)

Den 17/11-08 kom datumet som vi fick se våran bebis. Jag va så nervös! Vad skulle visa sig där inne, lever h*n?!
Flera tusen frågor snurrade runt i mitt huvud.
Men när jag la mig på britsen och fick den kalla gelen på magen och apparaten börja röra sig på magen så såg jag direkt, det rörde sig något där inne! En rörelse! En hand! Sen fick vi se huvudet och resten av kroppen. Vi frågade om hon kunde kolla könet, och som tur va hade va chefsläkarn där för att lära sig mer om UL, så vi fick extra mycket tid =)
Men bebisen i magen va lika envis som jag, de kunde inte mäta ordentligt men h*n visade gärna upp sig, och det visade sig vara en Elsa.
Vi fick återkomma en vecka senare, då allt gick lika bra! =)

Vi fick nytt beräknat datum; 19/4-04   
     
  

Den 27/11-08 fyllde jag 21, den dagen kommer jag inte minnas som min födelsedag, utan det va den dagen Totte fick känna hennes sparkar. I 20 minuter låg vi och hade händerna på min lilla mage. Även fast båda var jättetrötta låg vi och la varje spark i vårt hjärta och vårat minne.

Jag fortsatte jobba trots bäckenuppluckring tills en dag, då jag bara grät på jobbet! Jag var ensam och hade hand om 12 personer själv. Det var bord och stolar som skulle bäras och jag kunde inte gå! Jag grät så fort jag tog ett steg. Smärtan ilade från tårna ändå upp till nacken. Så jag fick ringa min chef och säga; det här går inte längre.
Så i mitten av februari slutade jag jobba, jag hade hoppats på att kunna jobba till mars iaf men den planen gick åt skogen.

Från det jag slutade jobba, hade jag kontakt med föräkringskassan om sjukskrivning, havandeskapspenning, men eftersom jag bara var timanställd gällde inte inget för mig nästan.
Så från att blivit lovad sjukskrvning, sen inget och tillslut gå på havandeskapspenning va mitt psyke helt bortblåst. Jag längtade inte alls längre. Jag ville få allt överstökat och jag bara led. Jag hade ångest varje kväll av pengar och massa annat.

Men som sagt, till slut fick jag havandeskapspenning och allt löste sig.
Under tiden jag gick hemma, började jag gå på en föräldragrupp. Där träffade jag en annan tjej, som skulle ha barn ca 3 månader efter mig. Hon blev min bästa kompis! Vi träffades 4 av 7 dagar i veckan och bara umgicks!
Vi hade asskoj!

I slutet hände det jobbiga, enligt min BM, så hade magen inte växt ordenligt på flera veckor så vi blev skickade på tillväxt UL i mars, men där visade det sig bara vara en liten tjej, precis som mamma och pappa när de föddes =) 

Så kom den 19 april men ingen Elsa. Va fan! Jag gick runt och ville verkligen ha ut henne.

Men så den 22/4-09 Kom hon, exakt 100 år efter Elsa Mathilda Boman, som var mormors mor till Totte.

              
Mage v 17               Mage v 21            Mage v 25             Mage v26                        Mage v28


            
V 31                       V32                      V32                     V33                    V 34

 
v 37                   v 40, togs samma dag hon var beräknad

Jag hade en väldigt liten mage, vilket jag fick höra ofta. Jag hatade det! Alla hade så fina magar, men min var bara liten. Jag tyckte självklart att min var fin. Men jag tittade alltid på andras magar. I slutet tyckte jag verkligen det var skönt att ha en liten mage.

Korta versionen;
Vi hade sex, den 14/8-08 testade vi plus, inskrivning 17/9, rutin UL 17/11
Beräknad födsel; 19/4, föddes 22/4-09