Grattis Elsa!

På 5 månaders dagen =)

Tänkt att det är 5 månader jag skrev det här inlägget. Värkarna hade kommit igång och jag hade vart vaken sen 2 på natten. Jag var förbannad på min mamma som inte hade förvarnat mig för att det skulle göra så ont! Jag var arg på mig själv som hade önskat i flera dagar att jag skulle få ont!
Jag gick runt i hela lägenheten och svor och planerade vilka bedövningmetoder jag skulle använda; ALLT!

Vid halv 11 tiden var Totte tvungen att ta över telefonen; då jag pratade med Huddinge sjukhus och de hade precis meddelat mig att de hade fullt och resten av sjukhusen var fulla! Men hon skulle ringa runt och höra om någon hade fått plats. Jag stod lutat mot köksbordet och grät och försökte andas genom värkarna!
Vid 11 tiden fick vi godkännt att åka in till Danderyds, så vi tog alla saker som var uppe, resten låg i bilen, så det blev mest min kudde, kamera och mobilerna och åkte in. Det tog ca 25 minuter, och då hann Totte att tanka ;)

När vi väl kom dit så möttes vi av en trevlig BM-studerande, hon visade in oss på ett rum, där jag fick lämna urinprov, sen fortsatta jag vandra runt i rummet tills en läkare kom och då fick jag sätta mig på sängen och då satte de CTG på magen för att mäta värkarna och bebisen hjärtljud. Där fick jag ligga i 20 minuter, med värkar och jag kunde dessutom inte röra mig!
Sen när de 20 minutrarna hade gått kom läkarn in igen och jag fick ligga kvar med ctg, men hon skulla ta hinnorna och sätta ett ctg på bebisen huvud, eftersom hjärtljuden sjönk och gick upp.
När hon hade tagit hinnorna forsade det ut vatten, vilken underlig känsla det va! Men hon kollade samtidigt hur mycket jag var öppen, och jag trodde jag var öppen minst 3 cm! Men det visade sig vara 7! Jag hade alltså gjort det mesta arbetet hemma, men hon sa; med tanke på att vi har tagit hinnorna kan värkarna bli lite jobbigare, så vill du ha lite lustgas. Aja tänkte jag, lite kan jag ju börja med, så det blev 20/80. Men värkarna blev så jobbiga att de var tvungna att höja till 50/50, men där andades jag bara in 2 gånger innan jag börja må illa och de som känner mig vet hur mycket jag hatar att spy! Så jag slutade med den helt, och så kollade de hur mycket jag var öppen, 8 cm! Det började likna något nu! Snart kommer hon! Läkarn tog samtidigt blodprov på Elsas huvud för att se hur mycket syre hon hade i blodet samt socker...

De sista centimetrarna va det jobbigaste! Kunde inte ligga, sitta eller stå. bad bla om ryggbedövning här, men när jag fick reda på att förlossningen kunde dröja ut med 10 timmar till(!?) så avböjde jag och skrek efter kejsarsnitt! Haha... Man har verkligen inte kontroll över något i den här situationen....
Men till slut bestämde jag mig att resa mig, och under tiden jag stod upp bytte de ut ctg:t på Elsas huvud, sen helt plötsligt var det dags att krysta!
I 40 minuter krystade jag ståendes, nu i efterhand kan jag inte fatta att jag stod upp! Med tanke på mitt knä, som är så instabilt, men jag lyckades!
Det jobbigaste var nog när huvudet var på väg, för det backade och jag blev verkligen förbannad på det, men tills slut kom hon ut, 14:14, 51 cm lång och 3080 gram.

Nu har det gått 5 månader och hon är helt underbar! Idag fick hon sin 5månaders spruta och det klarade hon galant! Efter det fick hon lite presenter på babyland :) måste ju skämma bort henne lite ;)


Elsa nykläckt =)

Förlossningshistoria

Har fått lite pikar om att folk vill veta hur min förlossning gick hehe =)

Allt började redan 21/4. Totte och jag trodde verkligen inte att det skulle bli nåt de närmaste dagarna så jag hade ungerfär hela veckan planerad. Redan på dagen efter besöket hos min BM började jag känna en viss mensvärk, men brydde mig speciellt inte. Trodde det bara va fejk. Jag åkte till Globen och fikade med folk. Senare på kvällen somnade vi som vanligt och frammåt 2 tiden började värkarna komma mer med kortare mellanrum. Kunde inte sova utan låg i sängen och hade lite småont. Vid 4 tiden kunde inte jag längre ligga utan vid varje värk va jag tvungen att resa mig ur sängen och gå. Jag gick runt i hela lägenheten och svor! Tiden gick och jag fick bara ondare o ondare, ringde in till Huddinge 3 gånger under morgonen, men hade för långt mellan värkarna. Men jag tror jag hade kortare mellen egentligen. Vid halv 11 stod jag inte ut längre utan ringde in en sista gång och hon hörde på mig att jag inte skulle orka mer, så hon förklarade att de hade fullt men hon skulle ringa runt.
Jag hade så ont att Totte fick ta över telefonen och i 30 minuter ringde hon från Huddinge runt till olika sjukhus föär att hitta plats till mig.
Under tiden stod jag lutad över köksbordet och svor och grät, hade verkligen ont! Fik reda på att vi fått plats på Danderyd så vi tog alla saker vi behövde och tog oss till bilen.

Resan till Danderyd tog en evighet tyckte jag men när vi väl kom dit tog vi emot av en bm som visade oss till ett rum. Där fick jag lämna urinprov och sen vänta på en läkare. När läkarn kom skulle en ctg-kurva tas i 20 minuter. Efter ett tag kom de in och ville fortsätta med ctg-kurvan eftersom den visade att Skrutt va lite stressad, så de ville ta hål på hinnorna eftersom mitt vatten inte gått och sätta en skalp ctg på huvudet, som mäter hennes hjärtljud bättre än ctg:n, samtidigt skulle de kolla hur mycket jag va öppen, och till allas förvåning va jag öppen 7 cm! Blev helt paff och bad henne upprepa siffran. Jag va helt inställd på att jag skulle vara öppen typ 3 cm.
Efter de hade tagit hinnorna så började jag lätt med lustgas, hade 20% lustgas/80% syrgas, det hjälpte ett tag, sen började det göra riktigt ont och då höjde de till 50/50 men då började jag må illa så jag slutade helt med den.
Har inte tidpunkter i huvudet, men vid 13:40 började mina krustvärkar. Jag valde att föda i stående ställning, eller valde o valde. Kunde inte ligga eller sitta ner pga av trycket mot svanken. Vid den tidpunkten bad jag om ryggbedövning och de sa att de kunde fixa det men att förlossningen skulle ta 10 timmar till. DÅ bad jag om kejsarsnitt men det va för sent.
14:14 kom hon ut och under de 45 med krystvärkar gav jag säkert upp 100 gånger men alla som va i rummet verkligen stöttade mig.
Totte som stod på andra sidan sängen och höll i mina händer va så himla underbar! Skulle aldrig klarat av det här utan honom!

Vi fick ligga kvar i rummet några timmar innan vi förflyttades till ett annat rum i väntan på att hamna på patienthotellet. Där vilade vi lite och Skrutt bajsade massa!

Allt det här va värt den smärtan, jag är beredd att göra det igen om nåt år med Tottes stöd. Danderyds sjukhus va helt underbart, personalen på förlossningen samt patienthotelletva helt underbara. Är verkligen glad att jag hamna där och inte på Huddinge.

RSS 2.0