känslor...

Det är över ½ år sen jag slutade på kattvärnet, och det går faktiskt inte en dag utan att jag tänker på katterna, mina bebisar!
Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det, arg på mig själv som låter mig tänka på det.

Men jag kan bara inte sluta tänka på alla katter jag mött på under de 4½ åren jag jobbade där, alla människor som man pratade med.
En av de sakerna jag saknar mest är faktiskt Berits och mina söndagar, som sen också blev onsdagar i slutet. Jag tyckte så mycket om söndagarna att jag tilloch med åkte dit bakis, och blev mobbad av Berit.

Jag vet inte varför jag känner så här just nu, men det är bara jobbigt. Jag hade mitt liv där, med alla katter.


Totte, det kommer alltid vara du och jag, och om ca 7 månader är vi 3 :)

OVER AND OUT/M


Kommentarer
mamsen

hej!



Du kan verkligen göra en rörd. Saknar också katterna och söndagarna med Er bägge. Kul med att Ni blir 3.

Kramis och var rädd om dig. Välkommen i helgen

2008-09-03 @ 10:45:10
Berit

Jag förstår dig verkligen eftersom jag känner likadant. Jag saknar verkligen att få arbeta med katterna eftersom det gav livet en mening, att få hjälpa dessa små krakar. Saknar också att få tillbringa söndagen med dig på katthemmet, vi hade alltid roligt tillsammans ( även när du var bakfull ;-). Men livet går vidare, tänka sig att du ska bli mamma! Även om jag saknar det som var så ser jag framåt för din och Totte och den nya lilla personens skull. Jag hoppas att vi alltid kommer att vara vänner du och jag. Många kramar Berit

2008-09-03 @ 11:52:31


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0