Matberoende

Idag är en dag som jag bara längtar efter mat! När jag är nervös, uttråka och deppig äter jag, och det är ju något jag måste ändra på. För idag har jag riktigt nervös inför imorgon och tisdag. Vi ska ha inspektion på jobbet för lärande-index. Egentligen är det inget att vara nervös över, men att ha folk tittande på en medans man jobbar tycker jag är jobbigt, speciellt när man ska vara sig själv och jobba som innan.

Men men, jag håller mig, för jag måste! Jag kan inte förstöra allt jag jobbat för nu. Jag gör ju det här för att ändra mitt beteende, som jag haft haft större delen av mitt liv. Ätit för mycket, i för stora mängder. Unnat mig alldeles för mycket gott ch nu vet jag om mina problem och jag kan stoppa på de ett annat sätt.

Nu istället för att stoppa i mig onödigheter så tänker jag; behöver jag det här? Är jag verkligen hungrig eller bara sugen. Även fast e gamla reflexerna sitter kvar, så kan jag stoppa de.

Matberoende är svårt att bli av med, det är precis so alkohol och drogmissbruk, men maten finns oftast rakt framför en. Den är lätt att få tag i och man kan få saker billigt, bara det går att äta ;)

Jag drömmer varje natt om mat, att jag äter allt från stora portioner med mat eller bara en banan och mitt i en tugga kommer jag på mig själv; vad fan är det jag har gjort?! Jag har förstört allt!

Det sista jag vill nu är att gå upp allt jag gått ner, allt jag har kämpat för. Så är de här sista veckorna är slut, alltså 4 veckor kvar, 28 dagar kvar, så måste jag hitta en balans i mitt ätande och mitt motionerande. För det är inte att börja äta som innan, utan man måste börja planera tidigt och hålla sig till portionsstorlekarna och ha en dag i veckan som man får unna sig. Jag har bestämt mig för att min dag kommer vara lördag.

Nej nu ska jag förbereda inför Blingo-träff och fixa mig ;)



Kommentarer
Ellinor

Sååå kloka tankar om mat,självklart är det ett beroende som andra(sprit,sex,spel,shopping osv)problemet är bara att VI som har detta beroende MÅSTE äta,andra kan ju faktiskt LEVA utan sina!Dessutom har ju många av oss en genetik och arvsmassa som gör att vi har lättare att fylla våra fettceller en andra(orättvist)Ang,detta med bedömningen på jobbet så har jag varit med om att vi blev filmade i en vecka i alla barnsituationer och det var skitjobbigt,men oj vad mycket jag lärde mej om mitt egna sätt att vara i olika situationer...Lycka till tjejen,du är jätte duktig/kram

2012-03-18 @ 12:50:19
URL: http://elligrta.bloggo.nu


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0