Har tillbringat all min lediga tid till att sitta och läsa om en del av mitt jag ibland glömmer bort. Jag bestämde för länge sen att min tid med cancern kan inte övervinna min vilja till ett liv. Jag kan inte gå och må dåligt för det längre. Cancern ändrade mitt liv. Jag fick en annan syn på världen, som jag ibland glömmer bort. Men nu, när jag har läst igenom hela den pärmen med ord om de månaderna, så ångrar jag lite att jag inte gjort mer. Jag har fortfarande all chans i världen att förändra något.

Nu kommer jag ta vara på varje sekund med Elsa, livet kan ändra sig så otroligt på bara några minuter.

Förr har jag alltid mått dåligt över min årsdag för beskedet, men nu ska jag bara ta vara av ett nytt år, av överlevnad. Jag ska tända ett ljus för varje person jag träffade på sjukhuset, som cancern vann över. Jag ska tända ett ljus för varje gång jag kräktes, mådde dåligt och bara ville försvinna och för varje gång de var tvungna att sticka mig med nålar.

Cancern levde med mig, men inte så länge, jag vann över den och överlevde, jag träffade Totte och fick Elsa. Vad har jag att må dåligt över?
Igår kom jag på att jag har inte alls tänkt på cancern på flera månader, den finns inte längre kvar i mitt liv. Min historia känns som en bok som jag bara har läst och det känns bra.

Jag har ca 4 år kvar innan jag blir friskförklarad och det känns bara dåligt, jag vill avsluta kapitlet cancer idag.