Jag kan säkert skriva miljoner inlägg, och åter miljoner rader om min längtan. Men det är inget som gör att jag kommer må bättre. Jag är nere i en svacka o kan inte hitta gädjen för längre stunder. Inte glädjas åt andras lycka längre. Jag är svartsjuk till en viss nivå, svartsjuk på deras lycka. Känslan när ett barn rör sig i magen.

Jag längtar, verkligen längtar efter mitt andra plus, efter Elsas syskon, som hon tjatar om :)
Min stora tjej är redo, hon är redo för en lillebror eller lillesyster, hon längtar och planerar hon också, på sitt lilla vis.

Jag vill bara ta en paus från alla bebismagar, alla som berättar om sina plus, alla små nyfödda. Jag tar paus!!