Jag kan fortfarande inte sluta tänka på gårdagen. Först tänker jag på Tims familj, och sen tänker jag; det kunde vara jag, eller Jennifer. Jag är så trött på att cancer vinner! Tim va otroligt stark och jag är glad att jag fick träffa honom! Tycker bara det är synd att jag inte lärde känna honom mer! Man fasta direkt för honom! Redan första gången man träffade honom så fastnade han i ens hjärta! Detsamma gjorde hans lillebror! Helt underbara killar. Ja, hela den familjen är en helt underbar familj, som man bara kan tycka om! Så vad har de gjort för att få genomlida det!

Begravningen va som sagt fantastisk! Man kände verkligen Tims närvaro i det prästen sa, sen spelades 2 av hans låtar, som han spelat i, upp och jag tror faktiskt alla i kapellet grät. Så fort jag tittade ner mot hans familj så grät jag bara ännu mer.
Vi följde med när de sänkte ner kistan och det va en jättefin plats han fick, bland massa tallar. Så lös solen. Det va den mest vackraste begavning jag vart på, men den hemskaste! För mig kommer den 7 och 26 maj vara 2

Sitter och lyssnar på hans låtar nu; http://hem.bredband.net/b333120/media.html. Tycker hemsidan är värd en titt.