Precis kommit hem från Astrid Lindgrens barnsjukhus, det som en gång va mitt andra hem. Jag älskar människorna som jobbar där och känner mig trygg där, även fast jag mådde som sämst där. Träffade sköterskor som sett mig må som sämst. De blev så glada att se hur frisk man såg ut. Haha! Men samtidigt som jag trivs där hatar jag stället. Hatar att se barn genomgå det de måste. Att cancer ens finns, ingen sådan sjukdom som dödar borde finnas! Ingen förtjänar att få cancer, vad än den person gjort! Det är något jag verkligen inte ens vill att min fiende ska få, för det är så hemskt!
Jag fick gå igenom massa där, inte bara fysiskt utan också psykiskt. Hela jag förändrades. Om jag kunde skulle jag förinta allt som har med cancer att göra!

Träffade på Jennifer och henne mamma, alltid lika trevligt o pratglatt, även fast man är där. Elsa fick sin del av uppmärksamheten, alla ville att hon skulle komma ut nu! Eller ja, Kicki ville nästan dra ut henne! Men det vill ju jag med så det spelar ingen roll.
Men efter såna här dagar där man har något att göra blir man faktiskt lite gladare! Man ser framåt på ett lättare sätt. Jag har vart riktigt tjurig över att jag gått över, och det har verkligen märkts. Tror Totte har märkt det, men ikväll ska jag vara glad! Jag ska pussa sönder honom. För det är han värd, efter allt han behövt stå ut med de senaste dagarna är han värd allt i denna värld!

Imorgon  ska jag träffa BM, sista gången hoppas jag! Sen ska jag åka till Globen och träffa Globen/Årstamammorna, jag är nog den enda som inte tillhör det regionen, men jag är lika välkommen för det :)
Sen ska jag åka hem med Totte =)

Tudeloo