Idag åkte jag och Robin in till stan och käka suchi, det va gott och jag hade längtat hela natten efter det.
Sen åkte vi till mammas jobb och hämta en remsa till mig för mitt busskort går ut imorgon.

Sen helt plötsligt bestämde vi oss att vi skulle åka till Mörby Centrum, men det va inte så mycket att se.

Just nu känns allt så jävla svårt. Egentligen vill jag bara ligga under täcket och gömma mig vissa dagar men jag kan inte. Jag blir riktigt sjuk på mig själv ibland. Jag saknar att ta hand om något, fåglarna är helt omöjliga att få handtama och jag vill helst av allt kunna ta de i händerna men hur mycket jag än försöker lära de med händer dessto mindre går det. Det verkar som de blir mer och mer rädda för händer.
Jag saknar katterna på katthemmet, Harley, min prins, mina småkillar Vito och Vinnie, Min kärleksbitare Annabelle. Men jag är inte välkommen dit längre, fick inte behålla min nyckel hur mycket jag än ville. Jag blev utsländ från mitt andra hem när jag inte gjort något fel. Eller det enda felet jag gjorde va att säga vad jag tyckte på styrelsemötet och då blev ordförande rädd, och såg till att jag kastades ut. Jag vet saker, kanske det är därför jag inte får va med? Vem vet.

Men jag saknar Berit och mina Söndagar på katthemmet, folk verkade tro att vi va där av tvång, men det va vi aldrgi, vi va där för att vi tyckte om det, vi trivdes speciellt på söndagar då det va lite längre tid att sitta där, och träffa katterna, fika ihop och prata med kattinresserade.
Jag fick aldrig höra att jag va orevlig mor en enda människa, oftast kom det personer som pratat med oss tidigare, pga att de tyckt att vi va så trevliga, varför skulle de annars komma tillbaka? Varje gång jag ser någon från katthemmet blir jag bara förbannad.

Men just nu mår jag bara dåligt av allt, jag vill känna mig behövd, jag vill veta vad jag ska göra åt mitt liv.



OVER AND OUT/M