I flera dagar har jag funderat på varför vi vuxna beter oss som vi gör ibland, vi är tilloch med värre än barn! Vi beter oss under den nivå som gör oss till vuxna, vi ska kunna disskutera med varandra, vi ta kunna ta emot kritik utan att hämnas! Det som gör det hela jobbigt är att jag kan inte ens skriva om vad det handlar eftersom det är sekretess, och det är jobbigt, för ibland behöver man råd från någon utanför ringen.

Njuter folk av att såra andra eller vad går leken egentligen ut på?
Att få stå i centrum några minuter extra för töntsaker?

Vad får man egentligen ut av att skaffa vänner och sen göra sig ovän med de? Bara för att få lite makt, är det själva njutningen av makten som gör att man glömmer bort vad man gjort eller gör man det bara med flit?

Jag har slutat lita på vissa människor i min omgivning, för mig är det värsta som finns lögnare, svikare och folk som är det båda! 


Nu till något mer roligt, i går(torsdags) tatuerade jag mig äntligen! Det gjorde fruktansvärt ont och under den 1-1½ timmes långa perioden han tatuerade mig plågades jag men jag tänkte hela tiden, jag har vart med om värre och sen att det va värt all smärta. För den blev otroligt underbart vacker! Först skulle det bli Skorpans ögon men det blev en blandning av Skorpan och Pia(en fd kattvärnskatt som jag älskade så otroligt och grät verkligen när hon fick ett hem, hon följde mig som en hund på katthemmet när hon fick gå ut) Så det är Skorpans ögonfärg men lite mer av Pias ögonform, eftersom jag ville ha kattögon men Skorpans ögon ser ut som klot.



Så här blev den tillslut och där kommer den sitta hela mitt liv


Tänk på era medmänniskor, för någon gång kommer ni behöva deras hjälp.

OVER AND OUT/M