Jag kan inte sova, för jag är arg, ledsen besviken och helt lost i huvudet.
Jag är förvirrad och helt utslagen i huvudet.
Jag känner mig förnedrad och kränkt.

Att folk kan tro att de kan behandla andra utan att få konsekvenser för det de gjort är för mig helt obegrpligt.

Jag förstår inte hur man tänker när man börja kränka en annan människas privatliv, eller att man är så jävla feg att man inte vågar stå för det man tycker.

Jag erkänner här och nu att jag har varit en av de fega jävlarna, men nu är det slut, från och med idag, eller tidigare tror jag, så kommer jag säga vad jag tycker och tänker, i den här bloggen. Och om jag har nåt riktigt smaskigt kommer det stå här, för det här är min blogg och det är jag som står för underhållningen!

Vissa dagar känns allt så jävla tufft och jag vill bara lägga mig under täcket och gömma mig, men sen kommer de dagarna jag verkligen lever, jag vill ha ett liv, jag vill uppleve, resa, gifta mig och skaffa barn, jag vill bli vuxen.
Jag förändrades när jag blev sjuk, men jag ville egentligen inte det, jag ville vara samma gammla människa, för jag trivdes med det, men sen märkte jag att den människan som jag va, var inte bra, den va inte modig och stod inte för sin åsikter. Innan jag blev sjuk tänkte jag aldrig frammåt, jag liksom gled förbi allt, jag missade de bra tillfällena till att utvecklas. För jag va för feg och lat. Och nu har jag kommit i underfund med vad jag har missat och jag vill ta igen det.

Ibland funderar jag starkt på att skriva en bok men om vad?
Jag vet inte, ibland kommer tanken upp om att skriva hur snabbt livet kan förändras, men vem vill egentligen läsa om det?
Vem vill läsa en bok om en fd cancersjuk människa?! Vettefan, det svaret är jag ganska intresserad av.

Hela det här inlägget är helt osammanhängade men det beror helt enkelt på att jag är trött, har huvudet fullt med tankar som jag inte kan formulera ner på papper ens hur mycket jag än försöker.


OVER AND OUT/M